Demian┃Barnfotografering Kimitoön, Lapsikuvaus Kemiönsaari

Ellen Kivistö Barnfotografier

Det roliga med fotografier är att man kan ta en resa tillbaka i tiden när man vill. Någonting man nästan glömt bort minns man plötsligt alldeles tydligt när fotografierna ligger framför en.

Doften av lera i den täta dimman, den lite kalla vindpusten mot kinden och de allra första mjuka videungsknopparna är saker dessa fotografier alla har gemensamt. Mellan den första lilla porträttserien och den andra har det gått ett helt år.

För ett år sedan var det lätt att fotografera sonen. Han tyckte det var roligt framför kameran och minneskorten var ständigt fyllda med bus. Nu går det inte alls lika smidigt. Han vill inte längre lyssna på uppmaningar som att hålla videungen vackert i båda händerna, lägga huvudet på sne eller le. Så fort jag tar fram kameran och han inte får klämma på alla knappar vänder han ryggen åt mig. Han bryr sig istället mer om att hoppa i varenda vattenpöl han får syn på. Men det är okej. För mig som fotograf och mamma gör det inget om sammetsbyxorna är leriga upp till knäna, snoret torkas på ärmen och vattnet skvätter på kameran. Det är i stunder som dessa bilderna blir personliga – för de speglar verkligheten. En liten berättelse ur en liten människas liv blir värdefull för flera generationer framåt.

Följande fyra fotografier är tagna för bara två dagar sedan.

Fotografierna nedan är tagna på samma plats för ett år sedan. Då såg det ut så här:

Det är bara att medge att han växt. Han är inte så gullipluttig längre. På fredag fyller han tre.

Då jag fotar för kunder skiljer sig mitt arbetssätt inte på något vis. Jag är samma person bakom kameran och mitt fokus är alltid att skapa fotografier som är kärleksfulla och viktiga för familjen.